tisdag 23 februari 2010

Historiens vingslag!

Idag när jag var duktig och skulle damma o städa lite på kontoret blev jag stående vid dessa minnestavlor. Sådana var vanliga i vår del av landet på 17 -1800 talet bland allmogen. Tänk att de satt i stugorna människor som var oerhört duktiga på att klippa ut i siluettpapper och skriva vackert. Minnes tavlor är ett sätt som man förr i tiden lät tillverka i samband med olika bemärkelsedagar. Det var till bröllop, födelsedagar och namnsdagar. I detta fallet var de gjorda för att hedra minnet av en bortgången nära anhörig. Dessa som vi har är alla från Görans släktingar och det är rörande att läsa de sorgsna dikterna och bibelcitaten som de är prydda med. Två av tavlorna är på små barn 1 och 3 år gamla. Tavlan med bokstäverna A.C.P.D. är Görans farfars farmors minnestavla som dog 1883. Det skulle vara intressant att få reda på mer om hur de levde hur de kände och vad de tyckte om olika saker. Känns i alla fall fint att tavlorna fortfarande hänger på väggen hos släktingar som "minns" dem. Göran håller ju på med släktforskning så när dessa tavlor hittades i en låda på en gammal vind i "släktgården" var han salig av lycka. Det fanns för övrigt en mängd andra gamla spännande papper som du ligger i syrafria kartonger i ett brandsäkert kassaskåp. Ovärdeliga papper och dokument för en släktforskare:))
Närbild på en detalj.

7 kommentarer:

  1. Jag håller med, sånt här är verkligen spännande och visst skulle man vilja veta mer. Förstår att din man måste ha varit överlycklig över minnestavlorna!
    Jag släktforskar inte själv, men min kusin gör det - till min stora glädje. Har precis fått reda på att min mormors(kusinens farmor)första man omkom i Finland efter en bastuolycka. Ja, alltså han var så full att han brände sig så illa så han dog efter några dagar.
    Kanske inte så speciellt trevligt, men det var intressant att få reda på att han var finsk och att det var en så stor händelse att hela historien skrevs om i finska tidningar. Och tänk att en av hennes släktforskarvänner i Finland gjorde sig omaket att översätta allt till svenska och sen maila materialet till kusinen!

    SvaraRadera
  2. Dom var fint gjorda! kul minne.
    Mariana

    SvaraRadera
  3. va kul för han att träffa på såna dyrgripar :) Kram Berit

    SvaraRadera
  4. Vad spännande att finna sådan dyrgripar!
    Det där med släktforskning låter väldigt roligt.
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera
  5. Det är verkligen lätt att förlora sig i drömmar om hur de hade det som levde då. Jag har en gammal kista och ett väggskåp som kan få mig att försjunka i drömmerier hur länge som helst. De är verkligen dyrgripar!
    Nån gång när jag får tid (när jag blir pensionär?) ska jag släktforska, för jag tycker det är jätteintressant med historia. Vem vet vad man hittar....
    /Helen

    SvaraRadera
  6. Vilken tur att ingen övernitisk `kastare´ varit framme där! Härligt med släktgårdar där prylarna får finnas kvar för kommande generationer att botanisera bland.....
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  7. Vilken glädje att ha tillgång till dessa rariteter. Det måste ha varit som lilla julafton då Göran fann/kom över de gamla papperen. Jag släktforskar ju själv och varje nedskriven rad som man hittar om sina för längesen döda släktingar, är en gudagåva :))
    Vackra tavlor...bara njut.

    SvaraRadera