Följer ni med på ytterligare en promenad?

Ok, då går vi. Jag tänkte att jag skulle gå en annan väg idag. Den första bilden var jag tvungen att ta på grannens färgsprakande uppfart. Ett otyg egentligen då de sprider sig som sjutton men i andras trädgårdar får de hemskt gärna vara;-))
Lite längre upp för skogsvägen lyste solen så vackert genom trädkronorna. Jag fortsatte vidare uppför. Tur att man är så extremt vältränad ;)
Allra högst upp belönades jag dock med den här utsikten. Den gamla kvarnen som ni ser är nyligen och varsamt renoverad av Tjörns Hembygdsförening, underbart att den får vara kvar och bevaras för framtiden.
Det är tyvärr inte alla som går en ljusnande framtid tillmötes. Detta är kvarnstenen till den kvarn som ligger i ruiner vid mina fötter.  Jag står nämligen på ett annat "kvarnberg" förr var det vanligt att det var några gårdar som gick samman om en kvarn, vilket gjorde att det kunde vara ganska tätt mellan kvarnarna på vissa ställen.
Här är det som är kvar av själva sockeln. Tragiskt men så är det. Jag går ner från berget och fortsätter min promenad. Det var inte en så vidare smart ide att välja den här vägen visade det sig. Det var blött, ja blött är väl kanske en rejäl underdrift. Det är nämligen en gammal igenväxt stig/väg i en hage som nu mest liknade en väldigt sank myr med liite torrplättar här och där mellan vattenpölarna. MEN som den oerhört smidiga och graciösa kvinna jag är hoppade och studsade jag mellan pölarna med en otrolig elegans, stavarna flaxade som vingpennorna på en skadeskjuten and efter mig men till slut kom jag upp på den riktiga byvägen igen. Då när jag gått en liten bit och vägen svänger runt ett hörn kan jag se den vackra Fjällebrokvarnen nu på nära håll.
Tänk att bönderna fick åka och lämna sin säd här för att få mjöl. Vilken arbete allt var då. Tur att man kan köpa på ICA numer;-)
Ja efter att ha gått runt en massa gårdar så kom jag då hit, här vände jag mig om och såg ut över nejden. Fjällebro kvarn ligger till höger i bilden långt bakom den röda ladan.
När den här lilla backen upp är avverkad är det inte så långt kvar tills jag är hemma. Hoppas att ni inte är alltför uttröttade;-))

En trevlig söndagseftermiddag!

I går eftermiddag var det dags för STA Bohuslän/Dalslands första innemöte för hösten. Inbjuden som föredragshållare var ingen mindre än Gunnel Carlsson. Det kom jättemycket folk och alla minglade runt och pratade med varandra och drack kaffe. Bordet med lotterivinster var som vanligt välfyllt och många många lotter såldes. Vår ordförande Bertil Larsson hälsade alla varmt välkomna och överlämnade ordet till kvällens talare. Gunnel Carlsson höll ett mycket trevligt och lättsamt föredrag om lite ditt o datt inom trädgård och framför allt om olika trädgårdspersonligheters påverkan på sin egen och andras trädgårdar. Då hon är en väldigt jordnära och trevlig personlighet och att hon höll en ständig kommunikation med oss åhörare blev det mycket underhållande och trevligt. Efter att Bertil tackat Gunnel blev det lottdragning och många gick nöjda hem på kvällen med både det ena och andra i sina kassar.

Objudna gäster!

Tittade ut genom fönstret för en stund sedan och VE O FASA dessa smäckra marodörer stod där och mumsade i sig för fullt. Nu verkade det inte som om de var på något viktigt (azaleor eller så) utan mer lite betande i största allmänhet. Jag är ju en kvinna med många olika sidor i min personlighet så den mer blodtörstiga sidan av mig säger "förpassa dem till de sälla jaktmarkerna" medan den andra mer humana sidan säger att "åh vad vackra dom är ändå" Så vad gör denna veliga kvinna då? Jo hon smyger försiktigt ut ur rummet hämtar kameran (utan att andas, de kan ju höra det) in igen (fortfarande utan att andas) och försöker att ta ett så bra kort som möjligt genom fönsterrutan. Det kan ju vara roligt att ha en bild på dem. Men efter att ha hållit andan i flera minuter;-)? så blir det lite si och så med stabiliteten i händerna. Ska nog ändå be svågern att komma med bössan någon dag tror jag, eller.........

Följ med på en promenad!

I dag var det så underbart väder, solen sken och det var hög och klar luft. Jag beslutade mig för att gå en långpromenad med stavar. Eftersom det är så geggigt i skogen gick jag utefter "stora vägen" om jag då tittar åt höger ser jag denna underbara rönn, ska man gå efter gamla bondepraktikan så ska det bli en mycket sträng vinter för det är inte lite bär på det;-)) 

Efter ytterligare några meter fortfarande till höger ser jag denna flock med storskrakar eller Ålekråkor som vi säger här i Bohuslän. De sitter på sitt karakteristiska vis med vingarna utspända och låter vinden torka dem efter att de har dykt efter mat.

Någon kilometer längre fram tar jag av till vänster upp mot Sundsby Säteri. Det är väldigt vackert tycker jag. Precis när jag kommit upp för backen tittar jag åt höger och där.......

finns grinden in till säteriet men jag fortsätter förbi för att gå in längre fram på en parkeringsplats som fortsätter i en stig utefter berget bakom säteriet. 

Nu är jag på stigen det är helt underbart att gå där alldeles trollskt och magiskt. Det är en bokskog men det finns också hundraåriga ekar där.

Lite längre fram kan man skymta säteriet.

Detta är det gamla sädesmagasinet och nu har jag kommit in i själva parken. Om jag vänder mig om så ser jag detta fina stenhus. Till vänster så ser ni stigen som jag gick på. Nu fortsätter jag upp genom parken och kommer så småningom ut genom den grinden som jag gick förbi förut. Hoppas att ni har haft det lika härligt som jag;-))

Min årscykel! Eller "Så knäpp är jag"

Nu känns det så där underligt igen, en vemodig och sorgsen känsla som om jag har förlorat någon eller något. Samtidigt  är det en känsla av rastlöshet och uttråkning. Jag borde ha vant mig nu efter alla dessa år för det är ju likadant varje år vid den här tiden.  Känslan av att allt är förgängligt är så påtaglig nu.  Fast jag vet att om bara någon månad blir allt mycket bättre.

Det är just den här tiden på året när det varken är höst eller vinter innan träden har tappat sina blad och gräset har förlorat sin grönska som känslan infinner sig. Sedan när naturen har blivit nattad ordentligt inför vintern då känns det nästan lite skönt. Då kan jag koppla av i vetskapen av att trädgården sover tryggt och lugnt, och då kan jag ägna mig åt andra saker som jag tycker om. Men ännu har det inte kommit dithän.  Vädret är nyckfullt som om inte det heller kan bestämma sig för om det ska vara varmt, kallt, mulet , soligt, uppehåll eller regn inte ens om det ska blåsa storm, orkan eller bara lite lätt. I dag på morgonen var det visserligen uppehåll men grått o trist . Vid lunchtid började det att regna sedan tittade solen fram en liten stund. Efter ytterligare ett par timmar började det att regna igen denna gången lite våldsammare än tidigare för att efter en liten stund gå över i hagel. Det var inga små hagel heller snarare som 9 mm pistolkulor som smattrade på plasttaket över altanen. Det övergick sekunder senare i regn eller snarare helt vatten från ovan. Sedan sken solen igen, snacka om nyckfullhet. Det är vid sådana här lite mellankoliska dagar som jag önskade att jag var författare som kunde sitta inne i min skrivarlya och skriva av mig allt som jag funderar och grubblar på. Men det får bli väldigt korta böcker för redan till första advent börjar jag att få en annan mycket påtaglig känsla nämligen förväntan. Fråga mig inte varför men det bara är så jag ser fram emot att julpynta, köpa julklappar och att det ska bli en fin jul i största allmänhet. Sedan när nyår är över då……. Då börjar en annan känsla infinna sig och den är nog den känslan som är både jobbigast och bäst. Då infinner sig nämligen vårkänslorna, ja nu ska ni inte tro att det är de gamla vanliga vårkänslorna som jag pratar om utan känslorna av att nu kommer våren. Då blir jag väldigt nyckfull. Jag menar om jag pratade om naturens nyckfullhet förut så kan man prata om min nyckfullhet då. Ena dagen är jag otålig och rastlös nästa är jag lugn och harmonisk för att senare bli euforisk lycklig detta senare tillstånd brukar infinna sig någon gång mellan 1mars och 1 april. Nu har också naturen mornat sig också och har klivit upp och börjat att klä sig så smått och då kan man ju bara inte vara annat än glad och lycklig ända tills det är dags igen i oktober någon gång.

 

 

 

Lite ditt och datt!

Man kan ju inte klaga på höstfärgerna precis;-) det är så vackert att man blir mållös (och DET är inte ofta) Höll på att plantera om sticklingar som grott i dag och sedan började vi att ta in de uppkrukade perenner som vi övervintrar i "stallet" Det var blåsigt och kallt och det var riktigt skönt att få komma in i värmen på eftermiddagen eller kvällen var det egentligen.

Att tända ljuslyktor i massor gillar jag nu vid den här mörka tiden på året. 

Den här lille krabaten köpte vi på trädgårdsmässan i Stockholm i våras och den har vi haft på altanen i sommar men nu åkte den in i vardagsrummet istället. Katterna tyckte att det var en jättebra ide en JÄTTESTOR vattenskål.

Var inne på en annan blogg idag och där visades en bild på en jättefin ängel, då kom jag att tänka på att jag kunde visa mina änglar som jag älskar, detta är en del av dem som jag samlar på.

Den nya rhododendronrabatten förbereds!

Skulle önska att jag kunde fånga det där speciella ljuset som är nu på hösten. När det silas genom trädens blad eller barr. Det är så otroligt vackert, det är vid sådana tillfällen jag skulle vilja kunna måla. Denna tall växer i en spricka i berget ovanför vår nya rhodderabatt.

Om ni tittar riktigt ordentligt högst upp till vänster på bilden så kan ni ana tallstammen. Denna delen till vänster av gången är den delen som ska bearbetas och färdigställas kanske nästa år men till höger är den delen som vi nu håller på att fylla med grov torv så att den kan "gotta" till sig under vintern och vara genomfuktad o klar för plantering till våren.

Här har det växt zuccini plantor i år för att hålla ogräset borta men nu är det dags att börja fylla på med torven.

Här är slänten som finns på väg upp till rabatten och tallen. Grusgången syns lite, det är den som går från trappan bakom växthuset och fram till "ingenstans" Göran kan inte bestämma sig för riktigt hur, när och var han ska sluta med planteringarna;-)) 

Om man står med ryggen mot rabatten så ser man vår röriga "bakgård" men det är ju så att man måste ha en plats för förvaring och "bra ha" grejer också. Nackdelen att vår "bakgård" ligger precis i blickfånget när man kör in på gården så det syns så tydligt. Hmm vi får ta och fixa till det på något sätt någon dag.