tisdag 3 november 2015

Pappa du fattas oss!

I fredags den 30 oktober kl 11.50 somnade pappa in, men oss barn o mamma vid sin sida. Vi hade då vakat i 6 dygn så det var otroligt blandade känslor som infann sig, sorg så djup att det värkte i hjärtat. Att se den man älskat o sett upp till i hela sitt liv sakta men säkert "försvinna" inför sina ögon det är oerhört smärtsamt. Att se mamma fullständigt förtvivlad av att mista sin livskamrat efter 64 år. Samtidigt kände man en lättnad att det äntligen var över, och att pappa hade fått frid. Han var så förvirrad o rädd den sista tiden och inte ville han äta heller. 
Jag vill minnas pappa som han såg ut på den här bilden, leende och med glimten i ögat :) Det är tagit den 26 maj i år, han var då förhållande vis pigg, bodde hemma med mamma, men den 18 augusti hamnade han på sjukhuset med magsmärtor och det var då demensen "slog till" med full kraft :( och han kunde aldrig komma hem till mamma igen. Det gick fruktansvärt fort sista tiden, demens är en fasansfull sjukdom, framför allt för de anhöriga. Han var en oerhört snäll människa och ville alla gott och med ett leende och sin värme blev han omtyckt av många. Han blev 87 år!
Älskade pappa sov i ro, vi ses i nangijala!

8 kommentarer:

  1. Men så snabbt det gått. På gott och ont. Har turen att ha unga föräldrar och det är skönt att veta de finns kvar länge än.
    Tröstekramar till er.
    /Anette

    SvaraRadera
  2. Det är så sorgligt att mista en kär anhörig - mitt varma deltagande.

    SvaraRadera
  3. Beklagar eran stora förlust och kramar om er i både tanke och förhoppningsvis snart på riktigt.
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  4. Åh vilken fin bild. Verkligen morfar som jag minns honom i hjärtat. <3 <3

    SvaraRadera
  5. Åh vilken fin bild. Verkligen morfar som jag minns honom i hjärtat. <3 <3

    SvaraRadera
  6. Oh tröste kramar till dig<3

    de ska ju alltid finnas kan det kännas som ibland,, jag brukar tänka när jag längtar efter de mina jag mist att jag får nog träffa dem i en annan dimension,, det ger mig sinnesro och frid!

    Kram Monica

    SvaraRadera
  7. Oh Monne! Jag får tårar i ögonen av din kärleksfulla beskrivning av din pappa. Jag förstår vad du går igenom och vill delge dig mitt varmaste deltagande. Hoppas att din mamma klarar sorgen och finns länge till för dig och dina syskon.

    Ett varmt tröstekram
    Anja

    SvaraRadera
  8. När jag ser bilden på din pappa och läser om dina känslor för honom blir jag alldeles varm i hjärtat. Känner med dig och din familj och speciellt med din mamma. 64 år tillsammans är ju mer än hela mitt liv så saknaden hon måste känna går inte att förstå. Ta väl hand om varandra i denna svåra stund.
    Kram Anna-Karin
    T

    SvaraRadera