Hon hette Anna Beata Olsdotter och föddes den 19 februari 1866. Hon flyttade som ung flicka, (19 år) att jobba som piga hos Görans farfars far. Där blev hon förälskad (antar jag) i Johan August 1867-02-15.
De gifte sig den 23 juni 1888 i Valla och fem dagar senare föddes deras förstfödde, Josef.
Sedan kom (som var vanligt på den tiden) barnen i en rask takt.
Anna 1889-09-30 död 1918-11-28 i Spanska sjukan.
Elin 1892 - 03-04 död 1975-08-30
Jenny 1894- 12- 06 död 1962-05-09
John 1897-08-03 död 1984-06-04
Osvald 1902-06-22 död 1977-12-27 (min morfar)
År 1891 flyttar Anna o Johan och de två äldsta barnen till Marstrand. Det är troligen bristen på arbete här på ön som får dem att flytta. Där föds alltså deras 4 sista barn. Men 1903 drabbas Anna av lungsot (Tbc) och familjen flyttar tillbaka till Tjörn där de skiljs åt, Anna flyttar tillbaka till sitt föräldrahem, om hon bor hos dem i själva huset eller i intilliggande hus (smittorisken var ju enorm)vet vi inte men Johan o barnen bodde för sig själva någon annanstans på Tjörn. Barnen, speciellt flickorna fick ta hand om sina yngre bröder, morfar var ju då bara 1 år.
Detta brev skrev Anna till sin make Johan den 18 maj 1903 och att läsa om hennes önskan att få träffa barnen och särskilt sin minste lille Osvald är så hjärtskärande att läsa. Hon fick dock aldrig se sina barn igen, den 19 februari 1904 dog hon, på sin födelsedag endast 38 år. Vilken livsöde!
Senare flyttade Johan tillbaka till Marstrand med sina barn och gifte där om sig med en annan kvinna Berta, med henne fick han ytterligare 6 barn.
Att få reda på att Görans o min släkt har levt parallellt i generationer var mycket märkligt att få reda på (släktforkning) men det var på något sätt ödesbestämt att det skulle bli vi två :) nu fortsätter ju våra släkter att vävas samman :)
Detta inlägg blev nog ett av de mest udda jag har skrivit, inte alls varken trädgårdsrelaterat eller fullt av foton så om ni orkat läsa ända hit så har ni min beundran :) Ha en fin helg alla!
Fascinerande! Och sorgligt. Så otroligt mycket bättre vi har fått det under de senaste hundra åren! Vilket privilegium att få leva nu! Nyttigt att se sina egna bekymmer i ett större perspektiv.
SvaraRaderaVi har flera vänner som börjat släktforska och det är spännande att höra hur vi hänger ihop de flesta av oss längre bak i tiden!
Önskar dig en trevlig helg!/Laila
Det är berättelserna som förklarar livet och sammanhangen, och ibland en bild eller två. Tänkvärd läsning.
SvaraRadera//Helene
Så fint du har skrivit. Det var inte bättre förr för de allra flesta. Och vilka öden de fanns. Vad fantastiskt att du och din mans släkt haft parallella öden är ju jättespännande.
SvaraRaderaMen, även om många öden var svåra förr så hjälper det inte dig med dina ryggsmärtor.
Jag vet hur jobbigt det är när man inte kan göra det man vill. Att man slipper att ligga i rännstenen eller något annat hemsk är vi ju tacksamma över men ryggsmärtorna är där de är....
Släktforskning är på modet nu och oj, så roligt det måste vara att hitta sina rötter långt bak i tiden.
Ha en fin helg Monne!
/Anja
Fascinerande läsning. Började släktforska för 40 år sedan, hann nedteckna de äldres minnen som sedan visade sig överensstämma i forskningen.
SvaraRaderaKram
Anette
Fascinerande läsning. Började släktforska för 40 år sedan, hann nedteckna de äldres minnen som sedan visade sig överensstämma i forskningen.
SvaraRaderaKram
Anette
Likadant här...släktforskade när barnen var små...och har lite dokumenterat från de äldre i släkten, men önskar jag hade varit flitigare med det.
SvaraRaderaKul att hitta sådana kopplingar mellan era släkter Monne!
I mitt Västerbotten är ju de flesta släkt med varandra, har jag insett! Tur att det trots allt kom in lite nytt blod utifrån och att även senare generationer rört på sig!
Ninnie (i Ramlösa)
Mycket intressant och tankeväckande inlägg om tider och förhållanden som är svåra att till fullo förstå idag, med tanke på den lyx vi lever i. Stackars Anna. Att behöva lämna sin man och sina barn för att inte riskera att smitta dem med en dödlig sjukdom, och sen aldrig få se dem igen. Vilken smärta! Dock kul att du hittat kopplingar mellan din och din mans släkt. Spännande det där med släktforskning. Har tyvärr aldrig forskat bakåt i tiden men funderar ibland på vad som finns där. Hoppas din rygg är på bättringsvägen.
SvaraRaderaÖnskar fortsatt fin vecka!
Anna-Karin
Fängslande livsöde och underbart att brevet finns kvar. Undrar hur framtida generationer kommer att hitta elektroniskt lagrade bilder, sms-meddelande och mail som vi kommunicerar via idag.
SvaraRaderaÖnskar er ett ryggfriskt nytt år utan minsta inblandning av försäkringsbolag.....
Kram
Marta