Idag är det betydligt gråare väder, kallt är det också, -5 grader men det är vackert med snön som ligger mjukt som ett skyddande täcke över allting i trädgården. Tur att det kommit lite snö nu när det ska bli betydligt kallare enligt SMHI fast jag hoppas ju att de har överdrivit som vanligt, -5 är helt lagom tycker jag:)
Till o med det här rostiga klotet ser inbäddat ut :)
I bland kan naturen visa sig från sin allra bästa sida, alldeles vindstilla och - 1 grader var det i går när klockan var 16.06. Solen hade tydligen bestämt sig för att lysa upp Tjärtången för solen fullständigt dränkte udden i dagens sista strålar :) 10 minuter senare var den borta. Idag har inte solen visat sig alls, kanske den får samla sig och hämta kraft för att orka göra om samma bedrift en annan dag :) Bäst att låta den göra det så att vi snart får se den igen :)
Köpte en liten blomma idag, två faktiskt ( viktigt med symmetrin:))för att lysa upp lite i köksfönstret
Kände mig lite som en kalv på grönbete i dag, efter att ha tillbringat de sista tre dagarna med att vara uppe i en kvart och sedan vila i en timma i soffan så kändes det underbart att i dag vakna o känna mig som vanligt :) Det "firade" vi genom att hälsa på svärmor på Kungälvs sjukhus. Hon har legat inne sedan i söndags då hon var väldigt dålig, ville inte äta och hade svårt att få i sig både mat o medicin. Hade förväntat mig en svag och jättedålig människa men hon var förvånansvärt pigg, satt i dagrummet och kände till o med igen oss :) Troligtvis får hon åka hem till sitt boende i morgon :) Nu har krokusen slagit ut i köksfönstret (den vi fick av TAG när vi höll föredrag) ser väldigt vårligt ut :) Vädret har i dag verkligen varierat först, i morse var det ösregn sedan rejäla snöflingor som senare övergick i mer regn. Blåst iskalla vindar har det också gjort för att på eftermiddagen låta solen skina en stund:) Vi passade på att handla lite i Kungälv och jag köpte en bok att läsa när Göran nu ska börja jobba natt efter sin långledighet. Vilken för övrigt vi inte hade så stor glädje av som sagt.
Boken är som ni ser Marie Jungstedts senaste, denna gång tillsammans med Ruben Eliassen :) Har läst alla hennes andra kriminalromaner om den Gotländske kommissarie Knutas när han löser olika fall på Gotland. Den här ska bli spännande eftersom den utspelar sig på en annan ö nämligen på Gran Canaria. I morgon är det fredag igen, fattar inte vart veckorna tar vägen.
Äntligen når solens strålar över berget, det är visserligen bara de översta grenarna som nås men ändå :) Äntligen har också helgens vidrighet avtagit, för visst sjutton drabbades jag också av vinterkräksjukan :( den slog hårt mot mig, tror inte jag varit så medtagen på många herrans år. Är fortfarande lite darrig och får nästan tvinga i mig något att äta men varje tugga växer i munnen:( Jaja inget ont som inte har något gott med sig 4,5 kg i viktnedgång på 1,5 dygn:) Kan ju hoppas att detta blir vändpunkten för en mer bestående nedgång då det ju skulle behövas ett tapp på tvåsiffrigt på vågen :) Men solen skiner som sagt och kärringen är på G igen :)
Så här såg det ut i morse när jag vaknade:) Med en temperatur runt nollan, ja snarare under i några dagar lägger sig snön så vi slipper det här slaskiga blöta:) Ljus o vackert blir det också o det bästa av allt är att trädgården får ett skyddande täcke över sig:) Ett skyddande täcke eller i varje fall ett värmande har älsklingen just nu, den stackaren åkte på vinterkräksjuka i går eftermiddag och han fryser :( Vilket avskyvärt äckligt ord - Vinterkräksjuka! Han har sprungit upp o ner på toa hela natten :( Så nu är det väl bara en tidsfråga innan jag åker på samma elände, blää. Tur vi har handsprit hemma och den använder jag så flitigt så det luktar alkohol om hela mig :) Typiskt att bli sjuk lagom till hans långledighet börjar, jaja det blir inte alltid som man tänkt sig :)
I dag tänker jag/vi extra mycket på Kenneth, Görans lillebror som spårlöst försvann för precis 40 år sedan idag :( Han var 16 år och skulle fylla 17 bara ett kort tag efter att han försvann. Undrar om han lever? Tror inte det. Hur skulle han blivit som människa? Skulle han också bli trädgårdsintresserad som sin storebror, eller kanske intresserad av jakt som sin lillebror? Frågorna är många och svaren får man nog aldrig redan på. Det måste ha varit fruktansvärt för hans föräldrar, att förlora ett barn på det viset, att aldrig få reda på varför o hur, aldrig få ett avslut. Nu är svärfar död och svärmor lever i sin egen lilla värld (Alzheimers) så det är bröderna som fortfarande undrar. Jag med naturligtvis för även jag kände Kenneth då han var bästa kompis med min bror. Kan man säga vila i frid till någon som man inte vet är död?
Det blev ett annorlunda inlägg idag, men det kändes som om jag ville få ur mig detta. 40 år är en lång tid men han är inte glömd av oss som kände honom!
I dag har det småsnöat till o från under dagen, temperaturen har legat runt nollan och det har varit kallt i vinden så det lockar inte till uteaktiviteter:( Himla tur att man har datorn där man kan sitta och frossa i sommarbilder :)Blir nästan sjuk av längtan efter ljuset o grönskan, men om bara tre månader så kan jag förhoppningsvis se denna lilla söta Muscari 'Pink Surprise' igen
Njuta av både Narcisser o Trillium.............
............. samt se fingertandroten (Cardamine pentaphyllos) breda ut sig under Pagodkornellen :)
