I dag tänker jag/vi extra mycket på Kenneth, Görans lillebror som spårlöst försvann för precis 40 år sedan idag :( Han var 16 år och skulle fylla 17 bara ett kort tag efter att han försvann. Undrar om han lever? Tror inte det. Hur skulle han blivit som människa? Skulle han också bli trädgårdsintresserad som sin storebror, eller kanske intresserad av jakt som sin lillebror? Frågorna är många och svaren får man nog aldrig redan på. Det måste ha varit fruktansvärt för hans föräldrar, att förlora ett barn på det viset, att aldrig få reda på varför o hur, aldrig få ett avslut. Nu är svärfar död och svärmor lever i sin egen lilla värld (Alzheimers) så det är bröderna som fortfarande undrar. Jag med naturligtvis för även jag kände Kenneth då han var bästa kompis med min bror. Kan man säga vila i frid till någon som man inte vet är död?
Det blev ett annorlunda inlägg idag, men det kändes som om jag ville få ur mig detta. 40 år är en lång tid men han är inte glömd av oss som kände honom!
Åh, en oerhört jobbig händelse som jag inte kan föreställa mig hur det hela upplevs. Utan svar blir det inget avslut. Starkt av dig att berätta.
SvaraRaderaKram
Anette
Kramar till er båda....
SvaraRaderaNina
Det värsta som kan hända? Förmodligen. Mina tankar går till er idag.
SvaraRaderaKram
Så fruktansvärt! En mardröm.
SvaraRaderaKram, Anja
Detta måste ju vara det värsta man kan råka ut för,
SvaraRaderaKram/Bika
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSå fruktansvärt!!! En mardröm för både föräldrar, syskon och även du att aldrig få veta vad som hände. Kram!!
SvaraRaderaHa en underbar dag!!