fredag 15 februari 2013

En kuslig känsla!


Strax innan jul var vi och åt middag på Laxbutiken i Ljungkile, efteråt åkte vi upp till Kärrstegens Gård som ligger alldeles i närheten. Det stod "öppet" på en stor skylt nere vid vägen och i backen upp mötte vi en bil som var på väg ner. Efter att ha kollat lite utanför (det finns jättemycket saker på utsidan) hittade jag den här söta älvan, gick bort till butiksdörren och klev in och tittade runt lite men ingen personal (eller kunder) fanns. Jag ropade hallå men nej, inte en människa.
Jag gick ut och Göran och jag gick tvärsöver gården till caféet, det var också öppet men ingen var där. Det var nästan lite kusligt eftersom det var öppet över allt men inte en enda människa. Jag tror att vi hade kunnat fylla bilen med både det ena och andra men ärliga som vi är åkte vi där ifrån, jag var såå besviken för jag ville ju så gärna ha älvan:( I går efter besöket på Laxbutiken åkte vi dit igen, denna gången fanns det personal och jag kunde äntligen få köpa "min" älva;) Jag talade om vad som hade hänt vid vårt förra besök men de verkade inte riktigt som om de trodde mig, förstår inte varför de trodde att jag hittade på en sådan "historia" men men......... Nu har jag henne i alla fall:))





Titta vilken söt liten hatt av löv hon har:) Hon är ca 30 cm hög och är faktiskt gjord av något plastmaterial men ser precis ut som rostigt järn:) Hon var rätt dyr egentligen 229:- men det mesta i den butiken är dyrt men åh så mycket fint de har:)



5 kommentarer:

  1. Åh vad fin! En sådan hade jag med velat ha.

    SvaraRadera
  2. Vilken söt liten älva! Tur att det fanns någon på plats den här gången, så att du kunde köpa den.
    Ha det gott!
    Kram
    Christina

    SvaraRadera
  3. Söt liten älva med 'rostig' hatt av blåklocka kanske.
    Jag har faktiskt varit med om en liknande sak fast på ett annat ställe. Man fattar inte hur de vågar....Nä, vi fyllde inte heller bilen ;)! Kanske borde man ha fyllt till hälften så att de skulle få en läxa...men jag trivs inte med stulet...tror jag ;))!/Anja

    SvaraRadera
  4. Hej!

    Visst blir man förvånad ibland. Hur vågar de?
    Tur de hade att det var ni som var där just då.
    Allt gott
    Annika

    SvaraRadera