En blå tuva!

Tänk att man kan längta så oerhört efter våren som jag gör nu. Det känns nästan fysiskt. När det börjar att töa lite här och var och när man för första gången kan se BARMARK i trädgården igen:) Att få vandra upp en bit mot gamla jordkällaren på mjuk och brun barkflis och se en stor tuva av ormöga (Omphalodes verna) det kommer att kännas helt underbart.  Det växer så det knakar i stallet och jag vet ju att det snart är vår. Ändå känns det som om det inte kan gå fort nog. Alla känslor som bubblar inom mig och som jag bara kan få utlopp för genom att köra fingrarna i jorden, se de första små gröna skotten av påskliljor med enorm kraft pressa sig genom jordskorpan. Det är vad jag längtar efter med otålighet som ett barn som väntar på tomten och julafton i början av december. Tror nästan att jag blivit lite knäpp när jag läser det jag skrivit haha. Men knäpp eller inte så är det så som jag är/känner just nu.