Eftersom det blivit lite mycket av både mat och onyttigheter de senaste dagarna tänkte jag att jag skulle gå en promenad i det vackra vädret idag. Det såg så lockande ut inne från köksfönstret när solen glittrade i snön och himlen var blå och rosa. Sagt och gjort jag paltade på mig, tog kameran i ett stadigt grepp och gick ut........... SHIT!! Vilken chock det var att lämna det varma hemmets 21 grader och komma ut i -7 så där tvärt:) Halt var det också så jag fick gå med ministeg och koncentrera mig på att inte gå ner i spagat. Kameran höll jag som ett barn i famnen. Första motivet blev den sedan 2 år döda tallen som blivit riktigt vacker med rimfrost på grenarna. Det var däremot ett aber att ställa in kameran..........fingrarna började att bli stela av kylan.
Jag trippade fram några hundra meter till som en gammal fisförnäm fröken det blev nämligen halare och halare;) Nu var fingrarna ännu stelare men jag lyckades trycka av ett foto.
En förhållandevis snabb vändning och jag började att trippa hem igen. Jag fattar inte att jag inte ska kunna hitta vantar/handskar som kan hålla mina händer användbara i åtminstone en kvart ute. Väl hemma igen lyckades jag ta ett foto till innan jag helt tappade känseln i fingrarna. Nu har isen lagt sig i viken och det ser väldigt kallt ut:)
Eftersom det blivit lite mycket av både mat och onyttigheter de senaste dagarna tänkte jag att jag skulle gå en promenad i det vackra vädret idag. Det såg så lockande ut inne från köksfönstret när solen glittrade i snön och himlen var blå och rosa. Sagt och gjort jag paltade på mig, tog kameran i ett stadigt grepp och gick ut........... SHIT!! Vilken chock det var att lämna det varma hemmets 21 grader och komma ut i -7 så där tvärt:) Halt var det också så jag fick gå med ministeg och koncentrera mig på att inte gå ner i spagat. Kameran höll jag som ett barn i famnen. Första motivet blev den sedan 2 år döda tallen som blivit riktigt vacker med rimfrost på grenarna. Det var däremot ett aber att ställa in kameran..........fingrarna började att bli stela av kylan.
Jag trippade fram några hundra meter till som en gammal fisförnäm fröken det blev nämligen halare och halare;) Nu var fingrarna ännu stelare men jag lyckades trycka av ett foto.
En förhållandevis snabb vändning och jag började att trippa hem igen. Jag fattar inte att jag inte ska kunna hitta vantar/handskar som kan hålla mina händer användbara i åtminstone en kvart ute. Väl hemma igen lyckades jag ta ett foto till innan jag helt tappade känseln i fingrarna. Nu har isen lagt sig i viken och det ser väldigt kallt ut:)
trots alla vedermödor blev ju korten kanonfina
SvaraRadera//Marit
Ja fy ny är det ingen värme att fota. Tacka vet jag vårkanten//Britt
SvaraRaderaSå där trippar jag också fram längst vägkanten när hunden ska rastas. Det är bara korvig isgata här på våra vägar. Kallare ska det bli..Brrr....Vad kul med en ny fin kamera!!!!
SvaraRaderaVi vill önska er ett Gott nytt år!!
Carina och Ken
Led med dig då jag läste ditt inlägg!!! Det är kallt som sata.... ute och inga vantar - som går att trycka på en "avtryckningsknapp" - går att hitta, tro mig......
SvaraRaderaOjj, vilka vedermödor du haft för att vi ska få njuta av dina vackra bilder...för vackert är det att se snöiga vyer på bild.
SvaraRaderaJag har 18,8º kallt, så tyck nu riktigt, riktigt synd om mig :))