Min årscykel! Eller "Så knäpp är jag"

Nu känns det så där underligt igen, en vemodig och sorgsen känsla som om jag har förlorat någon eller något. Samtidigt  är det en känsla av rastlöshet och uttråkning. Jag borde ha vant mig nu efter alla dessa år för det är ju likadant varje år vid den här tiden.  Känslan av att allt är förgängligt är så påtaglig nu.  Fast jag vet att om bara någon månad blir allt mycket bättre.

Det är just den här tiden på året när det varken är höst eller vinter innan träden har tappat sina blad och gräset har förlorat sin grönska som känslan infinner sig. Sedan när naturen har blivit nattad ordentligt inför vintern då känns det nästan lite skönt. Då kan jag koppla av i vetskapen av att trädgården sover tryggt och lugnt, och då kan jag ägna mig åt andra saker som jag tycker om. Men ännu har det inte kommit dithän.  Vädret är nyckfullt som om inte det heller kan bestämma sig för om det ska vara varmt, kallt, mulet , soligt, uppehåll eller regn inte ens om det ska blåsa storm, orkan eller bara lite lätt. I dag på morgonen var det visserligen uppehåll men grått o trist . Vid lunchtid började det att regna sedan tittade solen fram en liten stund. Efter ytterligare ett par timmar började det att regna igen denna gången lite våldsammare än tidigare för att efter en liten stund gå över i hagel. Det var inga små hagel heller snarare som 9 mm pistolkulor som smattrade på plasttaket över altanen. Det övergick sekunder senare i regn eller snarare helt vatten från ovan. Sedan sken solen igen, snacka om nyckfullhet. Det är vid sådana här lite mellankoliska dagar som jag önskade att jag var författare som kunde sitta inne i min skrivarlya och skriva av mig allt som jag funderar och grubblar på. Men det får bli väldigt korta böcker för redan till första advent börjar jag att få en annan mycket påtaglig känsla nämligen förväntan. Fråga mig inte varför men det bara är så jag ser fram emot att julpynta, köpa julklappar och att det ska bli en fin jul i största allmänhet. Sedan när nyår är över då……. Då börjar en annan känsla infinna sig och den är nog den känslan som är både jobbigast och bäst. Då infinner sig nämligen vårkänslorna, ja nu ska ni inte tro att det är de gamla vanliga vårkänslorna som jag pratar om utan känslorna av att nu kommer våren. Då blir jag väldigt nyckfull. Jag menar om jag pratade om naturens nyckfullhet förut så kan man prata om min nyckfullhet då. Ena dagen är jag otålig och rastlös nästa är jag lugn och harmonisk för att senare bli euforisk lycklig detta senare tillstånd brukar infinna sig någon gång mellan 1mars och 1 april. Nu har också naturen mornat sig också och har klivit upp och börjat att klä sig så smått och då kan man ju bara inte vara annat än glad och lycklig ända tills det är dags igen i oktober någon gång.